MINA MARSVINSFAKTA

av Carin Widbäck, Vännäs. © 1999-2017

Senast uppdaterad 2007-01-01

 

Efter ca 10 års osäkerhet om hur det var att sköta marsvin, har jag nu äntligen skaffat dessa JÄTTETREVLIGA djur. Jag har läst MASSOR som ofta har varit motsägelsefullt, så nu tänkte jag skriva lite om MINA erfarenheter. Kanske har just du helt andra erfarenheter i mångt och mycket, men det här är alltså mina personliga tankar.

BUREN

1 – 2 djur kan man ha i en bur med de ungefärliga måtten 70 x 45 cm. Är den gallerförsedd bör man gärna kunna öppna "hela taket" + en mindre lucka på lång- eller kortsidan. Burens bottenlåda, i mjuk plast, bör vara ca 15 cm hög (så spånet håller sig kvar i buren, för unga marsvin gör gärna små "krumsprång"). Vidare ska helst lådans botten vara "räfflad". Spånet ligger still bättre då och golvet blir ej lika halt för små tassar.

BOTTENMATERIALET

Ska vara kutterspån som man köper i zooaffären, - eller i balar på 25 kg på Lantmanna för ca 75:- - ca 5 cm högt lager. Hö hade man väl mer förr, men spånet suger upp kisset bra och så blir det så stökigt med hö. Tidningspapper (trycksvärtan är giftig!) ska man ej ha under spånet. För det första ligger det ej still, även om marsvinen ej skulle äta av det – vilket de gärna gör! - , så syns alla kissfläckar och det ser aldrig rent ut – och sist, men verkligen inte minst, så luktar kiss på papper inget vidare…

En del marsvin kan vara allergiska mot spån, direkt från sågar - de kan få klåda, och då är det värt, att prova spånet jag skrivit om härovan, eftersom det genomgått reningsprocesser.

 

STÄDNING AV BUREN

Nu är mina djur vuxna och jag storstädar buren med 3 dagars mellanrum – det är mycket möjligt att jag får göra det oftare snart nog! Lukten bestämmer det. Djuren är luktfria – men en slarvigt rengjord bur eller lämnad någon dag för länge, luktar inte gott! Och det är ju inte roligt varken för omgivningen eller djuren att ha det ohygieniskt.

Var morgon bör man INNAN man gör i ordning grönsakstallriken gå igenom allt spån och plocka bort bajs och även ta bort det spån som är fuktigt (dvs. har sugit upp kiss). Ofta har ju marsvin toaletter i hörnen och där ska man se till att ta bort spånet som är mörkare pga att det är blött, och lägga dit ett lager nytt. Man kan ju lägga dit av det som redan finns i buren och eventuellt fylla på med lite nytt spån i mitten av buren.

Så kan man under dagen (kanske mitt på dagen och innan man utfodrar med grönsakerna på kvällen) plocka bort det bajs som ej ligger i "toaletthörnen". Detta är väl inget MÅSTE, men det ser ju snyggare ut i buren! Missfärgning i burhörnen, av kiss, fär man lätt bort med lite citronsyra - inget rengöringsmedel ska man använda sig av vid städning!

Några ord kan jag också nämna om rengöring av vattenflaskan. Det bör ske i alla fall 1 gång i månaden. Alger gör ju flaskans insida mer eller mindre grön beroende på vattnets kvalitet. Det ser ju inget trevligt ut och kan ju inte vara skojigt att dricka ur - det skulle väl inte du själv tycka? Man ska ju absolut inte ta till några starka rengöringsmedel (inga svaga heller!). Jag gör så att jag petar in lite hushållspapper eller bomull, tar en lång pinne och "tar tag i" papperet/tussen med pinnen och tvättar på flaskans "väggar". Det syns att orenheter följer med på papperet/tussen. Du ska också göra likadant just där flaskan mynnar i det lilla hålet. Där får man ta hjälp av något smalt vinklat föremål som passar. Även inuti "pipdelen" ska man göra rent. Bäst är, även här, en tuss bomull och en pinne.

Ville berätta lite om detta, för ingenstans står det något om det - i alla fall kan inte jag hitta något!

"INVENTARIER"

Matskål av keramik. De står stabilast och verkar också hygieniska och bra. De finns i zooaffärerna. Vattenflaska av plast och munstycke helt i rostfritt. Skaffa ingen bolåda; marsvinen blir bara skygga och springer in där så fort "något hotar". De kan lika bra gömma sig i lite hö man lägger på burgolvet (om de ens behöver det? Mina har aldrig haft varken det ena eller andra). Ett slags "hus" har jag däremot skaffat nu på sistone. Det består av en träplatta (30 cm lång x 18 cm bred) som bildar "tak". "Ben" är två andra träbitar (13,5 cm höga x 18 cm breda) som spikas fast längst ut i var ände på den förra. Då har man ett krypin som består av tak och gavlar. Ingen långsida är täckt. Eftersom jag har två marsvin, är det en skiljevägg, mitt på, så att det blir två "bås". Så ställer man "huset" i buren så att man ser grisarna från båda håll. MYCKET OMTYCKT av mina tjejer!

En höhäck (köp gärna två – så du har både till hö och gräs/maskrosor/nate, på sommaren). Helst i plast och som hängs utanpå buren (olyckor händer lätt marsvin med höhäckar inne i buren har jag hört!) Är de i plast riskerar man ju ej att gräs/höstrån hamnar på golvet. För det är säkert ej populärt!

MAT

De allra flesta grönsaker och frukter kan de äta, dock ej Avocado. Vänj dem, att smaka på olika grönsaker från början! Skölj och eventuellt skala (bara morot och apelsin och andra citrusfrukter) grönsakerna/frukterna väl, skaka av dem rejält och torka på lite hushållspapper (för blöt mat ger lite mjukare avföring). Ge helst flera olika sorters grönt på fatet (morot, paprika, gurka, tomat ex.) både morgon och kväll och ha bestämda tider för utfodringarna!

I vattnet, som klart byts varje morgon, ger du en knivsudd Askorbinsyra (de kan ju ej bilda C-vitamin själva och det är ju livsviktigt!) Blir vattnet för surt dricker de ej av det, smaka gärna av själv (tvätta händerna innan!).

En mineralsten ska också finnas i buren, den hängs på gallret. Ofta slickar de på stenen ibland och får i sig mineraler.

Gräs, maskros, klöver och annat ska man ju naturligtvis ej plocka vid sidan av bilvägar eller där hundar rastas.

Är gräset blött efter regn får man antingen torka av det (mellan hushållspapper) eller ge grönsaker den dagen.

På våren ska man sakta vänja djuren vid "utefoder". Det betyder att man ger ett par strån ena gången och ökar succesivt till de får så mycket de vill. En vecka ungefär kan tillvänjningen ta.

På vintern, då ej bra gräs finns ute i markerna, kan man gärna så vetegräs och ge. Det kan ju ej bli i samma kvantiteter som "vanligt" gräs, men man kan ju alltid ge det i stället för en av grönsaksbitarna. Jag lovar att det är uppskattat!

Man köper helt vete i livsmedelsaffären (oftast bland naturkost). Lägg i blöt ca 2 dl korn över natten i vatten (ej varmt). På morgonen efter sår man det i ex. frigolittråg (man köper kött i såna; diska dem förstås!). 1 cm vanlig blomjord, så fröna tätt, och täck med någon millimeter jord. Platta till. Ställ trågen ljust o håll dem fuktiga och efter ett par dagar börjar strån komma. Man kan använda 2 skördar av gräset, sen måste man så nytt. Den här "satsen" blir 2 tråg. Detta är rikt på vitaminer, också C-vitamin!

Knäckebröd ger man några gånger i veckan. Vill de ej ha i början? Fortsätt ändå! 1 hundkex i veckan är också bra. Likaså en kvist av vide, sälg, poppel, fruktträd, björk eller rönn är uppskattat att gnaga på. Även under vintern kan man ta in kvistar. Låt dem bara "tina" 1 dygn innan marsvinen får dem! Gnagarstänger finns i zooaffären, men även ofta i livsmedelsaffärer och en sån bör alltid finnas i buren. Både knäckebröd, hundkex, kvistar och gnagarpinnar är jättebra för tänderna!

MIN UTFODRING

På morgonen, efter att jag gjort rent som jag beskrivit ovan, gör jag i ordning en halv morot, 1 halverad vindruva och 1 bit paprika var. (Ett vuxet marsvin vill ha lite mer av var sort.) Skölj av maten noga och skaka av och torka sen. Lägg allt på ett fat (det är ju enklare att bära det samlat på ett fat – fastän marsvinen alldeles säkert med detsamma strör omkring maten!)

Efter ungefär en halvtimme - då de ätit duktigt av det som bjudits på faten - får de "efterrätten (som de ÄLSKAR): En bit gurka var (1 skiva på knappt 1 cm, delar jag mitt itu, så får de varsin bit). Det är ju mest bara vatten i gurkan, därför vill jag att de ska äta "riktig mat" först!

På kvällen eller sent på eftermiddagen, ger man exempelvis ungefär detsamma, men byt gärna ut en grönsak mot ett sköljt och torkat blad av salladskål eller vitkål. Annars förfar man lika. På sommaren kan man byta ut grönsakerna mot gräs (ej klipp med gräsklippare!) eller maskrosor.

Givetvis ska i buren ALLTID finnas gott, grönt hö (gärna ängshö av tunna strån) som doftar gott och friskt, ( köp gärna i 110 l säckar på Zoo, det blir mycket billigare), och rent vatten – berikat med C-vitamin – och kraftfoder (pellets eller sk marsvinsblandning). Ge dock ej för mycket av kraftfoder - 1-11/2 msk per djur räcker.

Så ett tips: variera deras menü, genom att ge exempelvis morot, grön paprika, tomat några gånger och då den ena grönsaken tar slut ger du en annan några gånger till den tar slut. Morot bör dock finnas med i var måltid.

På kvällen kollar man att det, inför natten, finns tillräckligt med vatten, fyll annars vattenflaskan HELT (annars läcker den!) och se också efter att det finns tillräckligt med hö i höhäcken.

DRÄKTIGHET

Man ska ej para honor förrän de är 5 månader, men absolut får de ej heller paras 1:a gången då de är över 1 år! Deras bäcken har då blivit stelt och det blir svårt för ungarna att komma ut. Både hona och ungar kan dö!

Så måste man ju klart lyfta en dräktig hona försiktigt, särskilt de sista veckorna och lyft henne bara då det är nödvändigt (storstädning av buren). Se till att du stödjer magen och förstås ej "klämmer" på den!

Visserligen är det underbart att se marsvinsbarn, men innan man parar honan ska man veta att man kan bli av med kanske 6 ungar.

FÖDSEL

För mig blev det ej alls som jag tänkt; skulle bara ha 2 honor som sällskapsdjur i en bur. Men när jag äntligen fick tag på tjej nummer två, var hon redan dräktig. Ja, det såg ju varken jag eller expediten i zooaffären. Först såg man ju bara en fin liten honunge på 5 veckor. Det var vid vägningen efter några veckor – väga bör man göra 1 gång i veckan (vid samma tid på dagen!) – jag började misstänka något… Hon hade ökat från 360-440 g på 1 vecka! Klart jag trodde jag läst av fel så jag vägde henne igen, med samma resultat. Efter den veckan började hennes mage också bli otillbörligt stor (marsvin ska ju ha stor mage, men den ska vara mjuk och se "normal" ut). Till slut kunde man se hur ungarna rörde sig därinne.

Så en kväll ville hon knappt äta av grönsakerna, bara ligga i ett hörn. Några minuter senare satt värkarna in. Efter 10 minuter föddes en tyvärr dödfödd unge, men efter ytterligare 5 minuter kom en liten skrikande varelse. Mamman började genast slicka den och jollra oupphörligt med den. Fosterhinnan och moderkakan åt hon upp (som honorna oftast gör). Det blev bara dessa 2 ungar och det räcker nog för den purunga mamman att bara ha 1 unge att dia och fostra.

Att mamman blir mindre som vuxen, tack vare att hon stannar i växten under dräktighet/digivning, har jag läst – och hon till och med kan dö yngre än vad hon skulle "i normala fall", vet jag, men det finns ju inget annat att göra då ungen redan är parad då man köper henne, än att tacka och ta emot.

UNGAR

Efter några timmar kan man gärna väga ungarna (mamman brukar ej bli arg då man lånar ungarna!). Fortsätt sen att väga dem 1 gång i veckan (vid samma tid på dagen!) – och skriv förstås upp deras vikt och vilket datum det är!

Ungarna ser ut som små marsvin, helt färdiga, men de ryms lätt i handen och brukar väga 50-110 g. De diar i ca 3 veckor, fast de äter allt en hel del grönsaker och hö också!

Ofta hör man mamman "brumma till" vid diandet. Det beror på att ungen biter i spenen i sin iver att få mjölk.

Honungar kan gå kvar hos mamma, men hanungar ska sättas i egen bur redan då de är 4 veckor. Pappan ska tas från den dräktiga honan ca 2 veckor före beräknad födelse, har jag hört, men det tänker jag ej gå in på närmre för min erfarenhet av det är ju obefintlig, det finns andra som känner till sånt!

"HÄLSOVÅRD"

Man bör väga marsvinen 1 gång i veckan och skriva upp vikten, som jag redan nämnt. Då djuren är vuxna räcker det, att väga dem 1 gång i månaden.Vad jag vet finns inga tabeller över ett marsvins normala ökning per vecka, men efter vad jag ser så verkar ca 20-30 g i veckan vara "normalt". De är vuxna vid 8 månaders ålder och vikten för en hona är då ca 800 g - 1 kg och en hanne ca 1 1/2 kg.

Så måste man klippa deras klor regelbundet, ca 1 gång i månaden. Är det ljusa klor ser man ju pulpan, som är rosa, tydligt och den ska man ju ej klippa i! Är det ett marsvin med mörka klor, får man klippa "på känn" och då gäller regeln hellre för lite och oftare än för mycket! Är det två personer som hjälps åt vid klippningen är det lätt, den ena håller marsvinet och den som klipper håller i tassen som ska klippas. Är man däremot ensam kan det vara lite knepigare, har jag märkt. Säkert har jag provat "allt". Fast nyligen läste jag en dansk sida på Internet, och där fick jag ett bra tips, på hur man skulle bära sig åt! Man sätter marsvinet på stjärten i sitt knä och håller fast det med handflatan. Fingrarna har man då fria, att hålla i den tass, man med andra handen klipper.

Jag bör väl ta upp något om kön också. Jag har ju ingen erfarenhet av hannar, men de ska som vuxna lukta lite fränt – alltså deras urin. Och de blir ju något större än honor, men de skall visst vara mer tillgivna än tjejer.

En honas nackdel är väl att hon brunstar ca 24 timmar med 14-18 dagars mellanrum. Då kan hon vara "skrikig" och man tycker att ingenting passar. Hon "brummar" och går på stela ben, sakta runt kompisen i buren. Endast under dessa timmar kan hon bli dräktig, men man ska ju hålla isär hannar och honor även annars (om man ej planerar en kull ungar) för på alla honor märks ju ej brunsten alls!

Så var det det här med att lyfta marsvinet rätt. I böcker står det lite olika och man finner säkert ut ett sätt som passar en själv och ens djur bäst. Viktigast är att djuret känner sig säkert och ej kan falla i golv. Lämpligast är ena handen under stjärten och den andra under bröstet och kanske "om frambenen" (man bör "låsa" dem, särskilt i början då marsvinet är lite ungt och vilt). Lyft aldrig ett marsvin med bara en hand (undantag är ju de nyfödda ungarna!) Och ett tips, som jag själv fått: Håll för ögonen då du sätter ner ett ivrigt marsvin i buren igen och sätt ner dem vända mot dig!!!

Låter man marsvinet sitta mot sitt bröst, gör man fullkomligt rätt i att hålla ena handen under stjärten och nästan "lyfta" marsvinet något längre upp, de tycks gilla att sitta så och det känns ju väldigt bra och säkert!

Säkert är det - särskilt i början - en vild jakt i buren då man ska ta upp marsvinet. Man ska inte jaga "grisen" utan lugnt försöka fånga den, efter en liten stund, då den lugnat sig igen. Lyftet ska ske snabbt, försiktigt, men bestämt! Och förstås, så ska man ju småprata med djuren under tiden, liksom man klart alltid ska göra! Också genom några ord "säga till" när man ska närma sig buren. Och varför inte ett "God Natt!" och ett "God Morgon!" också?

BADNING

Djur som är endast till sällskap tycker jag ej behöver badas ofta - om de får ordentlig skötsel, buren hålls ren och de ej angrips av ohyra. 1 gång per år tycker jag det kan vara skäligt att ge dem ett "dopp". Det här gäller mina "tjejer" som är non-selfar, kanske behöver ett oklippt långhårigt marsvin fler bad…
Jag har frågat alla med marsvin hur de gör vid bad och nu har jag vågat mig på att realisera kunskapen jag inhämtat. Ska försöka återge hur jag gjorde för att kanske kunna vara någon till hjälp.

Först plockade jag fram: Hårtork (och satt i kontakten), 2 frottéhanddukar, hundschampo (milt. Man kan också använda Barnängens barnschampo), 1 tefat (att hälla upp lite schampo på innan man börjar), 2 små runda tvättfat, uppskurna små gurkbitar. Så fyllde jag på båda fat med ca 4 cm varmt (något varmare än ljummet) vatten. Alla förberedelser var klara med det och det var dags att låta "dam 1" träffa vattnet för första gången i sitt liv. Trodde hon skulle sprattla då hon kände vattnet, men inte alls! Hon stod still med frambenen i min vänsterhand och bakbenen på botten av fatet. Eftersom hon fortsatte att vara still och gärna hade frambenen uppe på kanten av fatet kunde jag stundtals jobba med båda händer. Blöta pälsen, schamponera och sen skölja ur det. Där kommer fat två in i bilden. Man lyfter över marsvinet där och fortsätter skölja ur pälsen. Man bör ha någon som hjälper till att byta vatten i det fat man lyft upp marsvinet ur. Skölja fortsätter man med tills allt lödder är borta; minst blir det väl ca 5 gånger (skölj gärna 1 gång mer än vad som tycks behövas, för schampo kvar i pälsen blir det klåda av!).

Då var det alltså torkningen; Man lyfter upp djuret och torkar det på handdukar - går åt i alla fall 2 frottéhanddukar. Torka så torrt du kan, riktigt "frottera" marsvinet. Sen är det dags för hårtorken. (Du bör i förväg ha försäkrat dig om att "grisen" ej blir rädd för ljudet och värmen!) Håll apparaten ca 5 cm från djurkroppen och lyft gärna päls medan du torkar - då blir det ju fortare torrt! Stäng av ibland och känn igenom pälsen; här och var behövs det torkas lite mer. Var noga med att inte släppa tillbaka marsvinet i buren om det inte är alldeles torrt! Dels blir de lätt förkylda och kan dö av det, dels fastnar en massa spån och annat skräp i halvvåt päls - och då är ju badet helt förgäves!

Ett bad och efterföljande torkning bör inte ta längre tid än ca 1 timme per individ - dra ej ut på det så djuret blir kallt!
Under både bad och torkning: prata lugnt och mjukt med "grisen" och ge den små gurkbitar som belöning för att den är duktig.

EN DAG....

...kommer det oundvikliga slutet. Den äldsta (mamman alltså) hade flera månader gått ner i vikt, men var pigg som en ungdom med glansig päls och pigga ögon. Så kom någon liten opasslighet över dottern som gjorde henne hängig några dagar. Då hon var bra igen blev mamman sjuk i detsamma. Men efter ett par dagar orkade hon inte kämpa emot längre, utan en morgon låg hon där, kall och stel. Hon blev 5 år och 2 månader.

Dottern blev tydligen "chockad" över kompisen inte rörde sig och så blev borttagen ur buren. Då var det viktigt, att klappa om henne och "sällskapa" med henne endel, för hon hade ju varit van, att ständigt ha sällskap!

Särskilt första tiden är det viktigt, att prata med den kvarvarande "grisen", mer än man gjorde förut. Jag tycker faktiskt inte, att man genast ska köpa ett nytt marsvin - eventuellt senare (marsvin verkar vara bra på, att glömma efter ett par veckor). Men att sätta ihop en vuxen hona och en ung hona kan vara lite svårt ibland, för den "gamla" är ofta lite sur av sig.

Då man bara har ett marsvin kan man nog skjuta på storstädning av buren någon dag. Man ska också tänka på, att ge mindre mat - hälften av det man gav två stycken.

Drygt 2 år senare är det så dags igen, dottern hittas stel och kall en eftermiddag. Efter att under sista året ha tappat vikt till hälften från sin glans dagar. Fast ändå till slutet var hon pigg och hade glansig päls och pigga ögon. Båda fick i alla fall lyckan, att vara friska hela livet.

Det här är väl vad jag har lärt mig av, att ha "tjejerna" - och vem vet, det kanske kommer ett par marsvin igen, för trots allt bök med spån och hö, så är det helt underbara små varelser. Och ÄLSKAR man djur så...

Min mailadress är: Carin Widbäck

Tillägg/ändringar gjorda 16/4 - 01 & 1/5 - 04 & 1/3 - 05 & 1/1 -07.

Copyright ©1999-2010 Carin Widbäck, Gryningsvägen 17, 911 30 Vännäs.

 

 

Tillbaka